Jag har kämpat i flera månader, kämpat som ett djur i det vilda för att överleva – för att få min häst dit han är idag. Det fantastiska är att vi har inte ens kommit halvvägs på våran resa och han är redan allt jag drömt om och lite till. Han går i en stadig form i alla gångarter och han orkar lyfta upp sig själv från motorn i bakdelen till formen i ryggen och nacken. Han går att reglera i alla gångarter och jag kan faktiskt känna att jag sitter på en riktigt stjärna.
Jag tänker inte ens ta upp det förflutna, ni som känner mig och följt min resa vet vad jag gick igenom med Flash från början i november 2011.
Jag kunde inte ha köpt en bättre häst, han är bra på alla sätt och vis. Han kan dressyr, han kan hoppa, han är lugn på alla sätt och vis, han är trafiksäker, han är snäll att lasta, klippa, sko, han är en perfekt barnhäst, han skulle aldrig skada en människa med syfte, han skulle aldrig heller skada en annan häst. Han är sin människa till lags och han gör allt för att hans ägare ska bli glad. Vi har ett band till varandra som aldrig kommer kunna brytas.
– Det ni, det kan man inte hitta på ett äppelträd.
Jag har fått kämpa – men jag har fått min drömhäst. Min allra bästa vän, mitt allt.
Min livskamrat och mitt ljus i det mörka.
Jag kan inte beskriva med ord, hur mycket jag älskar denna fantastiska fyrbenta varelse.
you and me my beloved flash point, until’ death do us apart.
Teamdalarna 